Alperna

I helgen gav vi oss ut på en långvandring i bergen och det var helt, helt fantastiskt.

Förutom trettio minuter som var snudd på det värsta i mitt liv. Vi hamnade på en bergsavsats och på något sett som jag ännu inte riktigt vet hur så kunde vi varken ta oss upp, ner eller framåt. Det var så fruktansvärt brant och vi var ute på riktigt djupt vatten....Vi lyckades till slut klättra utmed berget och komma till undsättning men vi var så utspridda att vi delades i två grupper och återförenades inte förrän på toppen av berget där vi fick oroligt vänta in varandra och hålla tummarna att alla skulle dyka upp. FY.  Svettiga, skakiga, blodiga och leriga drack vi öl i solen en timme, samlade oss och bestämde oss för att vandra vidare till slutmålet.

Slutet gott allting gott, men en rejäl tankeställare om att berg är farliga och bör respekteras. Hade en liten sten lossnat hade det varit tack och hejdå.

Kommer in på jobbet i morse och tre kollegor har också vandrat i helgen - och berättar om hur de bevittnat, på tio meters avstånd, hur ett nioårigt barn som gått knuten i rep mellan sina två syskon och ytterst sina föräldrar har fått ett enormt stenblock över sig. Hur syskonen sitter fast i repet och tvingas bevittna sin bror krossas framför ögonen.

Ja. Det var dagens tankeställare.