Carpe Diem

Gav det fruktansvärt oinspirerande kapitlet The integrated and strategic tourism planning process: Dealing with interdependence ungefär tjugoåtta någorlunda helhjärtade försök innan jag kom på att solen skiner, men kanske bara idag.

Det enda som är viktigare än att plugga så man klarar sina kurser (och därmed får en utbildning - ett jobb - en framtid) är att inte plugga för mycket. For all we know, we might not get tomorrow. And all that jazz.

Så jag gav upp, gick ut. Ni som tror att det finns en maxtid över hur länge man kan stå och titta på havet innan man blir uttråkad - ni tror fel.